Hudmottagning, Visby

Sökte hjälp för ett 2mm navi på bålen. Det slutade med att jag fick ett 1,5 x 1 cm gropigt ärr på bålen som jag nu tvingas skämas över. Hudmottagningen påtvingade operationen trots de låga misstankarna om hudcancer och sa att det inte fanns några andra alternativ än att göra operationen direkt. 2 veckor efter operationen och att stygnen tagits bort glömmer vården sätta ett förband som håller emot sårkanterna istället sätter man ett förband som inte alls är tensionsstarkt och såret spricker upp. Jag försökte tejpa med silikontejp och dra ihop sårkanterna i flera månader men det gjorde ingenting och ärret ser ut som det gör dryga 11 månader efter operationen. På grund av lokationen är det mycket svårt att göra en ny operation utan att det blir värre och ärret blir mycket större. Hudmottagningens operation har gjort att jag behövt hata mig själv varje dag i snart ett år och påminas om hur misslyckad jag är. Jag har därmed sjunkit ner i depression och behövt behandlats med en rad olika sömn- och anti-depressiva tabletter som gett fruktansvärda bieffekter som RLS med hemska benkramper, hjärtklappning, balansrubbning, andnöd, panikattacker, svettningar, skakningar, svår huvudvärk, humörsvängar, muntorrhet, stickningar, ont i magen mm. Jag har även behövt gå i omfattande terapi som ännu är pågående. I kontakt med hudmottagningen blir det tydligt att de förnekar några brister och hävdar att ärret kommer att fyllas ut med tiden medan plastikkirurger och andra källor motbevisar detta eftersom de underliggande fettlagren permanent skadats. Jag trodde att jag gjorde rätt i att söka hjälp för något som såg potentiellt farligt ut. Men istället har jag behövt deformera mig själv i onödan och därmed utvecklat svår psykisk ohälsa som hålls fast av att jag påmins dagligen om detta i sambandet med en snabb översyn av ärret. Jag behöver även påminas om hur det var att vänta på besked om pad-svar i en månads tid och om oron för hudcancer; om det kan hända igen och jag behöver deformera mig ytterligare en gång. Sommaren är en årstid som jag nu inte njuter av längre utan istället blir det också en påminnelse om det dåliga. Det här har verkligen varit en oförglömlig upplevelse och förtroendet för vårdgivare är nu rekordlågt.

Hög inkompetens.

Ylva är underbar!